Lala åkte till parken för att skörda grönsaker som de kunde sälja. De var i desperat behov av pengar.
Marí och Phifaria satt på bänk på andra sidan parken och diskuterade.
- Vi måste fortsätta med profetian, envisades Phifaria.
- Nej. Vi måste skaffa pengar så att vi faktiskt kan överleva. Sen kan vi fortsätta med profetian, sa Marí bestämt, och satte därmed stopp på diskussionen.
Marí och Lala åkte till skogen i utkanten av staden för att se om där fanns något man kunde sälja.
Marí hittade en hel bunte med sällsynta blommor, som hon trodde skulle gå att sälja till ett bra pris.
Lala hittade mycket. Svampar, stenar, frön och blommor.
Allting sålde hon och fick ihop ca 2000 simdaler!
Hon fortsatte längre in i skogen. Det verkade vara en bra dag för letande, så Lala fick ihop ytterligare 1000.
Plötsligt prasslade det i buskarna.
Lala tänkte springa iväg, men kom att tänka på att hon var en livsfarlig vampyr, och gjorde sig istället redo att slåss.
Men ut ur busken kom en gammal skruttig man.
- Hjälp mig, snälla hjälp mig, sa han med hes röst.
Han tittade upp, och när han fick syn på Lala spärrade han upp ögonen och såg ut som att han skulle svimma.
- Du är ju... började han.
Han hann aldrig avsluta meningen. Han svimmade och trillade ihop i en hög på marken.
Lala ville höra slutet på meningen, men lyckades inte väcka honom.
Hon kunde inte bara lämna gubben, så hon bestämde sig för att ta med honom.
